Calles sätt att få ’lattcha’ professionellt i livet

Calle Sigvardsson, 30 år, går fritidsledarutbildningen och njuter helt och hållet.

Han kommer från Bollnäs, en liten stad med mycket liv – skidbacke, bandy och somrar vid sjön. “Egentligen ganska likt här,” säger han, “fast Gamleby är ännu lite mer naturskönt.” Hans väg hit började när han som 15-åring bestämde sig för att lämna hemmet. “Bollnäs var för litet då. Jag ville vidare.”

Vägen tog honom genom flera olika världar – sjöfartsstudier, jobb som snöskottare och takläggare och säsonger i fjällen som snowboardinstruktör. Men det var först när han började jobba med människor som något föll på plats. Han minns särskilt sommarjobbet på en höghöjdsbana:
“Det var de som stod och skakade på första plattformen som jag ville nå fram till. Jag visste ju exakt hur det kändes eftersom jag behövde gå igenom detta första dagen på jobbet. Själv gick jag upp tolv meter i träden. Jag hade aldrig varit höjdrädd, men där uppe var det tufft. Jag pushade mig igenom, och adrenalinkicken efteråt… helt galen. Jag kände bara, shit, jag kan lyfta berg!”

Det är där någonstans hans riktning blir tydlig.
“Det var ett av de bästa jobben än idag. Få vara bland barn och vuxna, peppa igenom. Hjälpa dem med vad de verkligen vill nå. Ärligt talat var jag riktigt skoltrött men det var min tjej som hela tiden då sa att jag borde fundera på att plugga fritidsledarutbildningen. Och att det skulle vara annorlunda att plugga på en folkhögskola. Så jag tog återigen ett språng ut i ovetskap.”

Som tur är tog han det steget. Idag går Calle fritidsledarutbildningen – och för honom känns den helt annorlunda än den bild många har av studier. “ Det känns sällan som skola. Personligt, det finns krav på att vara där men inga betyg. Lärarna känns som vänner, mycket utomhus och aktivitet – inte sitta stilla och skriva långa texter. Det är en hälsosam människosyn och väldigt givande – nästan som livslångt lärande. Den känslan är helt fantastisk. Min tjej hade rätt!”

Han bor även på internat under studietiden, samtidigt som hans flickvän finns kvar i Stockholm. Det är inte alltid lätt att vara ifrån varandra, men för honom är valet självklart.
“Det är klart det är tufft ibland. Men jag mår så bra här! Det är dock värt det.”

Han pratar om en vardag på folkhögskolan där man får vara aktiv, testa idéer och påverka sin utbildning.
“Utbildningen är inte statisk. Den är dynamisk. Man får vara med och forma det.”

Och kanske är det just det som märks tydligast hos honom – energin. Synen på människor. Viljan att göra saker tillsammans.
“ Vi behöver mer lekfullhet. Det behövs mer än någonsin idag. Mindre press. Bara gå ut och lattcha, testa, göra misstag. Våga testa någonting som man inte kan först tillsammans med andra människor. Det är där gemenskapen börjar.”

Calle beskriver yrket som att få vara med i andras liv, om så bara för en stund. Att öppna dörrar till nya upplevelser.
“Mitt mål är ganska enkelt – att fortsätta må bra och jobba med människor. Alla ska få möjlighet att få uppleva världen precis som de vill. Om någon inte vet vad som finns, och jag kan visa en liten del av det –det är skitkul!”