”Att gå på folkhögskola är att upptäcka världen”
När Malin Görthz berättar om sitt arbetsliv innan folkhögskolan är det lätt att tänka att hon redan hade allt på plats. Hon hade en fast anställning på ett fint, välmående och tryggt bolag. Hon var en uppskattad medarbetare som hade jobbat mycket hårt för en fin titel och en bra lön. Hon “hade allt” och många skulle nog beskriva henne som framgångsrik. Det fanns bara ett dilemma:
– Jag var lyckad, men inte lycklig, säger hon.
Hon var expert på att prestera, kämpa, bita ihop, och driva sig själv genom många år av stress, höga krav och högt tempo. Samtidigt var hon ensamstående mamma på heltid. Utåt såg allt bra ut – inuti blödde själen…
– Jag trodde att det var så här livet skulle vara. Att det skulle skava lite. Att man skulle kämpa på.
Under mer än tio år fanns en längtan efter något annat där i bakgrunden. Hon gjorde tappra försök att följa sitt hjärta och gick privata utbildningar inom coaching, terapi och yoga. Men vågade inte satsa 100 % på sina drömmar.
– Jag var rädd. Rädd för att misslyckas. Rädd för att inte kunna försörja min son. Rädd att betraktas som oansvarig och vild. Så jag fortsatte i ekorrhjulet.
Till slut kom en punkt då hon inte längre kunde ignorera själens längtan. Den där viskande rösten inombords som sade att livet är så mycket mer än den lilla värld du ser. Den världen är även din och det är viktigt att du agerar och bidrar nu. Inte sen, nu.
– Jag vägrade dö bitter. Jag ville ta ansvar för mitt liv och mitt välmående. Jag ville leva så att jag kunde dö i frid.
Hon hittade utbildningen i Ekopsykologi på Gamleby Folkhögskola och bitarna föll på plats. Här var den, utbildningen som var ämnad för henne. Utbildningen som skulle göra det möjligt för henne att börja arbeta för en bättre värld.
– Jag grät av lycka när jag läste utbildningsplanen. Det kändes som att någon hade skapat en utbildning bara för mig.
Hon bad chefen om tjänstledigt till 100%, trots att utbildningen bara var på halvtid. Hon visste att om hon skulle hon studera, skulle hon göra det fullt ut. Men till vad visste hon inte riktigt. Så småningom mejslades det hela ut – hon skulle även läsa till Socialpedagog.
– Mitt hjärta brinner för att människor skall må bra och känna att de är viktiga och betydelsefulla. Att kombinera studier i Ekopsykologi & Socialpedagogik kunde vara det som gjorde att jag framöver kan bidra till det. Till att både människor, djur, natur och planet mår bra.
Att upptäcka världen – och sig själv
När Malin beskriver vad utbildningarna på Gamleby folkhögskola har gett henne återkommer hon till ett ord: upptäcka. Inte bara världen utanför, utan också den som finns inom oss.
– På folkhögskola får man upptäcka sin inre värld. Vem är jag? Hur har jag det? Vad vill jag? Vad behöver jag? Men också människorna omkring oss. – Vad behöver andra? Hur ser deras verklighet ut?
För henne handlar socialpedagogiken om att utveckla förmågan att möta människor på riktigt. – Här lär man sig inte bara samarbete. Man lär sig samskapande. Det är något annat. Något varmare. Hon jämför med många vänner som studerar på universitet och högskola.
– Jag upplever att många är väldigt stressade. Allt handlar om prestation och individuella resultat. På folkhögskola finns ett starkare vi. Man skapar utbildningen tillsammans och har större påverkanskraft.
Ett år som förändrade allt
Malin kom till Gamleby från Skåne efter att noggrant ha undersökt olika skolor runt om i landet.
– Jag har besökt flera folkhögskolor och universitet. Gamleby är handplockat av mig. Det var inte bara utbildningarna som lockade. Här finns havet, skogen och lugnet. Det finns en närhet till naturen som betyder mycket.
Hon bor idag på internatet och beskriver livet där som något av en all inclusive-tillvaro. – Jag kan fokusera helhjärtat på mina studier. Maten, människorna, närheten till allt – det gör att man får utrymme att verkligen vara här.
Och kanske är det just utrymmet som varit den största gåvan.
Utrymme att tänka.
Utrymme att känna.
Utrymme att växa.
Socialpedagogiken öppnar nya vägar
Malin har avslutat sitt år på Ekopsykologin och fortsätter in på andra året av Socialpedagogutbildningen, samtidigt som hon studerar Hållbar textil – Remake. Vad ska hon jobba med när hon är färdig? Det vet hon inte riktigt än. Och det känns oväntat nog helt okej.
– Förr hade jag behövt ha en färdig plan. Nu är jag mer nyfiken på vad som vill växa fram.
Det hon vet är att hon vill kombinera sina erfarenheter från arbetslivet med allt hon lärt sig om bla animism, panpsykism, sociologi, psykologi och ledarskap.
– Ekopsykologin och Socialpedagogiken har gett mig nya perspektiv. De har hjälpt mig att förstå både mig själv, andra personer och mer-än-människor på en djupare nivå. Att allt hör ihop, ingen kan leva isolerat.
När hon får frågan vad hon skulle säga till någon som funderar på att börja på folkhögskola kommer svaret snabbt:
– Alla som upplever att de sitter fast i ekorrhjulet borde ta tjänstledigt minst ett år och gå på folkis! Ge sig själv möjligheten att vidga perspektiven, bjuda in de okända och låta sig växa.
Hon skrattar. Men sedan blir hon allvarlig igen.
– Om du vill fortsätta vara en levande människa. Om du vill känna att livet spirar i dig. Då ska du ge dig själv chansen att upptäcka världen. Hela världen – inte bara den lilla del du redan känner till.
